Nu är stadsfesten igånf, vilket innebär jobb för min del.

15-21 idag + fre + lör.

Jobb jobb jobb, vilket elände. varför kan man inte bara få fortsätta vara liten och gå till skolan, som jag alltid har gjort. Nä nu måste man arbeta för att överleva. Måste även hitta en lägenhet. Jag och Björn har kikat en del men vi lyckas inte komma någon vart. Det skulle vara underbart att bara ha en fin lägenhet som inte kostar multum varje månad.

Nä nu ska jag hoppa isäng så jag kanske orkar stiga upp och göra någonting innan jag börjar jobba imorgon. 

När jag var riktigt liten hörde jag vitsen om tomaterna. Den öppnade en helt ny värld för mig. Det var en sådan fantastisk historia - rolig, drastisk och hemsk på samma gång.
Två tomater gick på en väg. Bara det är ju roligt, att tänka sig två tomater som traskar på små spinkiga ben.
Jag såg också framför mig ögon, näsa, mun på tomaterna och kanske en liten hatt på huvudet. Och så kom bilen, wrooom, alltid en lastbil med flak, jag minns att den var vit.
Lastbilen mosade den ena tomaten och fortsatte likgiltigt ut ur historien utan att stanna.
Den var bara en stor, obeverklig makt som råkade passera och utan att tänka på det eller bry sig det minsta krossa det som kom i dess väg.
Den andra tomatens replik till sin överkörda kamrat är både förskräcklig och sann och underbart humoristisk : "Kom Ketchup, så går vi!"
Först kan man uppfatta repliken som rå och hjärtlös. Kompistomaten är ju söndermosad. Hur kan man säga något så grymt till någon som krossats fullständigt?
Men om man tänker lite mer på det så överger inte den oskadade tomaten sin vän, trots olyckan. Han vänder sig om och erkänner det som hänt, accepterar det som måste accepteras, och använder humorn som ett sätt att gå vidare.
Och det är inte bara han själv, den oskadde, som går vidare. Han uppmanar också sin tomatkompis att resa sig upp och fortsätta.
Inte längre en tomat - den överkörda tomaten är alltför mosad, alltför förändrad för att någonsin kallas tomat igen - utan något annat som också är okej att vara: Ketchup!
Kom Ketchup, så går vi!
Bli inte kvar här. Res dig upp och gå! Du är inte den du varut var, det kan du aldrig mer bli. Livet har farit fram med dig, och livet är en vit lastbil som passerade i all sin makt och vrede och mosade idg sönder och samman, men du finns fortfarande, du andas ännu.
Jag står här och väntar medan du hämtar andan, så går vi vidare tillsammans.
Så slutar den första roliga historia som jag någonsin hörde, och som förändrade och stakade ut mitt liv.
Kom Ketchup, så går vi !

det var ett tag sen jag skrev sist. Jag har tappat lusten att sitta vid datorn, jag gör hellre annat. Men idag jobbar björn, mamma jobbar, johanna jobbar, det regnar och jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt och skriva några rader.

Det finns ju inte speciellt mycket att göra då man tagit studenten och alla jobbar på dagarna utom en själv, som jobbar så olika tider och inte speciellt ofta. 

Madelene är iallafall här, och vi var hos vår pappa igår och hälsade på. Idag ska vi kanske till mormor. Vi får se. Jag ska förmodligen åka och kika på en lägenhet idag med Kajsa.