När jag var riktigt liten hörde jag vitsen om tomaterna. Den öppnade en helt ny värld för mig. Det var en sådan fantastisk historia - rolig, drastisk och hemsk på samma gång.
Två tomater gick på en väg. Bara det är ju roligt, att tänka sig två tomater som traskar på små spinkiga ben.
Jag såg också framför mig ögon, näsa, mun på tomaterna och kanske en liten hatt på huvudet. Och så kom bilen, wrooom, alltid en lastbil med flak, jag minns att den var vit.
Lastbilen mosade den ena tomaten och fortsatte likgiltigt ut ur historien utan att stanna.
Den var bara en stor, obeverklig makt som råkade passera och utan att tänka på det eller bry sig det minsta krossa det som kom i dess väg.
Den andra tomatens replik till sin överkörda kamrat är både förskräcklig och sann och underbart humoristisk : "Kom Ketchup, så går vi!"
Först kan man uppfatta repliken som rå och hjärtlös. Kompistomaten är ju söndermosad. Hur kan man säga något så grymt till någon som krossats fullständigt?
Men om man tänker lite mer på det så överger inte den oskadade tomaten sin vän, trots olyckan. Han vänder sig om och erkänner det som hänt, accepterar det som måste accepteras, och använder humorn som ett sätt att gå vidare.
Och det är inte bara han själv, den oskadde, som går vidare. Han uppmanar också sin tomatkompis att resa sig upp och fortsätta.
Inte längre en tomat - den överkörda tomaten är alltför mosad, alltför förändrad för att någonsin kallas tomat igen - utan något annat som också är okej att vara: Ketchup!
Kom Ketchup, så går vi!
Bli inte kvar här. Res dig upp och gå! Du är inte den du varut var, det kan du aldrig mer bli. Livet har farit fram med dig, och livet är en vit lastbil som passerade i all sin makt och vrede och mosade idg sönder och samman, men du finns fortfarande, du andas ännu.
Jag står här och väntar medan du hämtar andan, så går vi vidare tillsammans.
Så slutar den första roliga historia som jag någonsin hörde, och som förändrade och stakade ut mitt liv.
Kom Ketchup, så går vi !

det var ett tag sen jag skrev sist. Jag har tappat lusten att sitta vid datorn, jag gör hellre annat. Men idag jobbar björn, mamma jobbar, johanna jobbar, det regnar och jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt och skriva några rader.

Det finns ju inte speciellt mycket att göra då man tagit studenten och alla jobbar på dagarna utom en själv, som jobbar så olika tider och inte speciellt ofta. 

Madelene är iallafall här, och vi var hos vår pappa igår och hälsade på. Idag ska vi kanske till mormor. Vi får se. Jag ska förmodligen åka och kika på en lägenhet idag med Kajsa. 

Oj vad tiden går snabbt. Snart är det 15 maj vilket innebär att jag får lön ;)

Sedan 21 snart också och då fyller Maddis år. Funderar på vad jag ska hitta på att köpa åt henne.

Mina Converse har förresten kommit nu och jag är supernöjd.

Jag och mamma var på Coop häromdan och hittade tygskor för 99kr, superbilligt, och snygga dessutom. Dock var jag väldigt duktig och köpte två storlekar större än jag brukar ha, men då jag provade dom på affären så kändes de så små i storleken. Dock är de alldeles för stora nu när de inte är lika platta längre. Typsikt...

Igår hade jag naturkunskapsprovet som jag egentligen skulle haft för någon vecka sen. Det gick iallafall mycket bättre än jag trott med tanke på att jag bara pluggade ca 30 minuter dagen innan. Jag hade ju pluggat för någon vecka sen då jag egentligen skulle ha det men det mesta hade jag glömt. Fick upprepa lite bara, sen gick det fint =)

Igår var jag hos gabbi och köpte hennes köksbord, 2 täcken och lite smågrejer som glas, lampor, vaser och liknande alltihop för bara 800kr =)

Idag kom Simone hit =) hon kikade bara förbi en snabbis. Men det var kul att få träffa henne igen, det var ju ett tag sen.

Nu ska jag fika kvällsfika med småtjejerna och mamma. Jag har gjort chokladpudding, kanske inte det bästa kvällsfikat men. 

   Här är min fina mamma=)

Talet i tisdags... Jag hade klockat innan och då hade det blivit 4 minuter och 11 sekunder. Det skulle bli 5minuter. Sedan då jag väl stod där uppe krånglade projektorn så det blev 6 minuter och 2 sekunder. ÅÅÅ. typsikt. det händer alltid mig.

Hur som helst är det gjort och jag har en sak att lätta från axlarna. Nu ska jag bara fortsätta med det hemska projektarbetet så vi hinner klart det någon gång. Jag och Lina har försökt redigera filmen men det har inte gått att få in filmen från kameran till datorn. Vi är inte så bra på sånt har vi upptäckt. Dessutom har vi alltid otur också. Igår när vi skulle försöka förstod vi inte hur man skulle göra, men då vi tillslut kom på idén att starta kameran för att få in filmen så dog den, eftersom det var slut ström... Sedan idag hade vi laddat filmkameran men då var inte läraren vi behövde hjälp av där. Tusan. Jag säger ju det, bara otur...

Idag har jag varit hos tandis och lagat en tand. Tandläkaren var så snäll att hon valde att fylla mitt tandkött med TVÅ bedövningssprutor eftersom hon inte trodde att det räckte med en..  Kul. Jag gick och typ dreglade hela dagen eftersom jag inte kände någonting i munnen. Att äta lunch var ju också ett äventyr. Jag åkte till krysset och åt en hamburgare där, men det tog typ tjugo minuter, jag tappade ut mat ur munnen och jag lyckades även hälla drickan utanför munnen. Resten av dagen fick jag anstränga mig för att kunna prata. Trots ansträngningen både läspade och dreglade jag. Nu har bedövningen släppt men jag har ont i käken.

Jag och Björn åkte på Skohuset kring halv fem, och hittade ingenting till mig men till Björn. :)

Nu har vi ingenting att göra och jag vill hemskt gärna hitta något att göra. Egentligen behöver jag plugga till provet på tisdag men det kommer jag inte göra (inte idag iaf) om jag känner mig själv.

Jag gillar att det är fint väder.

Jag gillar inte de hemska parasiterna Cryptosporidium som befinner sig i drickesvattnet. Har nog aldrig varit så sugen på ett glas kranvatten som jag är nu när jag inte får dricka det.. Det känns inte heller så fräscht att ställa sig och duscha i parasiter, eller?

Imorgon jobbar jag 2-passet, dvs 16-20, eller eventuellt 15-20 om jag har lite tur.

Björn kommer även hem så det känns skönt att hinna träffa honom lite också innan det är sovdags.

Tisdag har jag svenska-talet. Usch vad jag gruvar mig.

Finns ingenting intressant att skriva så jag antar att detta var allt för mig denna gång.

Nu är det lov, vilket är ganska skönt. Men jag och Lina har kvar så mycket på projektarbetet så jag känner ingen lättnad än. Sedan har jag den muntliga delen av nationella i svenska på tisdag, och ska alltså hålla tal.. Jag har även kvar provet i naturkunskap som jag skulle haft veckan innan lovet. Jag ska få ta det inte nu på tisdag men tisdagen veckan efter det. Jag har även en uppgifti naturkunskap där jag ska skriva om downs syndrom,vilket känns rätt så omöjligt. Det ska vara klart vecka 18. Jag kommer aldrig hinna det.. Samtidigt som jag har så mycket skolarbeten så vill jag hinna jobba så mycket som möjligt, för jag vill ha pengar. 

Idag har jag varit med Louise och Emmy från det att jag vaknade till klockan fyra. Sedan åt jag grillat till middag. Jag och mamma har tvättat hela kvällen typ, och Lina har även kommit förbi och vi skrev lite projektarbete och spelade lite Guitar Hero, och sedan åkte hon hem. Nu ska jag och mamma ner till tvättstugan igen. Godnatt.

det är två veckor sen jag skrev sist.

Madde har varit här sen i söndags, men hon åkte hem nu ikväll för en timme sen.

I måndags var jag och Madde hos mormor och lagade middag och vi hade jättetrevligt! Kul att vi kunde bjuda igen för en gångs skull ;)

Igår hade Gabbi sin avskedsfest, och det var väl trevligt så länge jag var kvar. Jag for hem ganska tidigt eftersom jag hade skola idag. Nationella i Svenska dessutom. 

Imorgon har jag Hjärt och Lung Räddning. Egentligen skulle jag ha sovmorgon men eftersom läraren var sjuk förra veckan får vi ha det denna vecka.

Godnatt!